Jag vaknade med den här så kallade snaran, med andra ord ångesten runt halsen. Jag vill fan inge mer nu, jag försöker hela tiden men allt blir bara fel. Mitt inre gör uppror. Varenda liten bit gör ont, varje andetag hugger som tusen knivar. Det finns så mycket jag vill säga, men smärtan trycker ner den där klumpen.. Den exploderar i magen på mig, och allt slits i sär. Och jag minns allt som igår, precis allt som hänt, precis allt folk har gjort.  Jag levde en gång... Du dödade mig....

Jag önskar att jag hade ett liv som var värt att leva, men jag har inte det. Jag önskar att jag hade en livsglöd som fick mig att kliva upp varje morgon och tänka "fan jag mår bra" jag kan inte minnas sist jag faktiskt mådde sådär riktigt bra att man känner det i hela kroppen och att alla problem är bortblåsta med vinden. När är det min tur? Jag önskar att jag hade någon som var tillsammans med mig oavsett hur ledsen, ful och ärrig jag än var och kommer bli. Och någon som var med mig och verkligen tyckte om mig och som inte försöker ersätta mig med någon annan. Jag är jag! (och jag hatar varje milimeter av min kropp) Jag hatar mig själv för att jag vet att jag aldrig kommer bli den personen hos någon, jag är inte värd det ändå. Men alla människor har önskningar, det är min önskan... Samma tanke upprepar sig om och om igen, låt mig vara. När ska jag få resa mig riktigt, skaka av mig det gamla och börja om på nytt? Det Flåsar mig i nacken och hugger mig i ryggen. Det gör ont, och jag vill inte minnas. Men jag gör det ändå, jag minns fortfarande allt som fick mitt liv att rasa samman. Hjälp mig!!!!

Dagens Snabba

Humör: Deprimerad & Hatisk

Utseende: Myskläder

Känsla: Dum dum dum

Sugen på: Isglass

Dagens måste: Inget

Dagens sämsta: Allt

Längtar efter: Som det var förut

Saknar: Så sjukt mycket saknar jag, det gör ont..

Dagens faktum: Sad eyes never lie

Dagens låt: Richard Marx - Endless summer nights

 

Petrus nyquist

21 november 2008 18:26

"Jag vaknade med den här så kallade snaran, med andra ord ångesten runt halsen. Jag vill fan inge mer nu, jag försöker hela tiden men allt blir bara fel. Mitt inre gör uppror. Varenda liten bit gör ont, varje andetag hugger som tusen knivar. Det finns så mycket jag vill säga, men smärtan trycker ner den där klumpen.. Den exploderar i magen på mig, och allt slits i sär. Och jag minns allt som igår, precis allt som hänt, precis allt folk har gjort. Jag levde en gång... Du dödade mig...." Jag mår exakt lika fucking dåligt. Har ju legat inne i 3-4 veckor nu men utskriven igår, men allt är fuckat nu. Flippar ur! Fuck allt. Älskar dig madde

http://petrusnyquist.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ny blogg; www.madd3lito.blogg.se    

Ditt äldsta hångel?23Hur många har du varit riktigt RIKTIGT kär i?2Vad tycker du om kärlek?Sometimes it sucks När kramade du någon sist?Idag, Nelliepellie Saknar du någon speciell person?JaHar du svårt för att bli kär?Mjaa.Vem kysste/hånglade du med...

Jag sitter här, ont i örat och i ländryggen. Men det har blivit som en del av mitt liv nuförtiden så nu stör det mig inte riktigt lika mycket som förr. Att vara halvdöv och gå som en räka bekommer mig inte alls. Jag bryr mig inte längre, det får gå h...

Jag är ledsen. Jag är glad. Jag är arg. Jag är förstörd. Jag är ful. Jag är bitter. Jag är frustrerad. Jag är nervös. Jag hatar mig själv. Jag är äcklig. Jag är negativ. Jag är idiot. Jag är efterbliven. Jag är dum i huvudet. Jag är stel. Jag är kall...

I'm holding on your rope,Got me ten feet off the groundI'm hearin what you say but I just can't make a soundYou tell me that you need meThen you go and cut me down, but waitYou tell me that you're sorryDidn't think I'd turn ar...