Som tusen knivhugg i ryggen, igen.. Det gör så ont, varför ska det alltid vara på det här viset? Varje andetag jag tar och varje tanke som slår mig att jag verkligen inte vill leva gör mig handlingsförlamad och allt som bara kommer är gråt. Jag trodde att det inte kunde bli värre, men det vart det. Jag trodde aldrig att ens eget psyke kan svika en sådär gång på gång. Nu är känslan starkare än någonsin, har aldrig känt ett sånt starkt hat och rädsla någon gång i hela mitt liv, varför händer allt mig? Den brinnande känslan i magen förvärrar allt.. Det spelar ingen roll vad jag gör nu, det kommer aldrig bli bra.....