"Gott nytt år!" vad fan för det för gott med sig? Absolut ingenting, jag hade likagärna kunnat skita i att fira någonting. Ingenting är värt det ändå, nytt år nya sår.. Har aldrig hatat livet som nu, jag vill inte. Varför ska jag just vara den jävla idioten precis alla sviker? Längesedan jag kände en sån besvikelse varje gång jag vaknar att jag fortfarande är i livet. Det gör ont att bli sviken, men ondare gör det att hålla fast vid tankar om hur saker och ting borde kunnat vara. Ibland måste man släppa taget och gå vidare för att inte hamna i bitterhet och ånger, men jag kan inte.. Jag är fast här... Än.. Och varje jävla hjärtslag känns som en knytnäve i bröstet. Jag faller isär, jag är ensam, jag är rädd.. Livrädd. Jag lovade mig själv att aldrig aldrig aldrig mer hamna där, men nu är jag här. Och jag hatar det mer än någonsin..

 nothing left to lose