Ibland lixom hejdar sig tiden ett slag, och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag, men ibland blir den aldrig densamma mer.

Jag önskar så mycket att det inte var så här, att jag inte kände såhär. Att allt kunde vara som jag vill att det ska vara, men som vanligt. Allt som har med mig att göra blir bara skit.. Jag satt precis och tänkte på allt, hur kan människor bara förändras eller försvinna? Kickelina, lillevän.. Jag hoppas du hittat det du sökte så länge. Att du har det bättre, är det någon som förtjänar det bästa så är det du. Jag hoppas nu att du sitter där uppe, och gottar dig med allt du någonsin önskat dig och skrattar åt alla fittor som gjort dig illa. Vill ändå inte förstå att du faktiskt är borta på riktigt, att du aldrig kommer tillbaka, att jag aldrig mer kommer se dig, och att jag aldrig mer kommer höra dig skratta.  Förevigt saknad, vila i frid prinsessan!

Från det ena till det andra, det gör mig så fruktanvärt förvirrad och ledsen.. Hur kan en människa som man tror sig känna så väl bara förändras på två sekunder och bli den främlingen man inte vet någonting om, varken identitet eller känslor. Att bete sig som om den inte känner en alls.. Hur kan det bara förändras på några korta sekunder? Jag förstår fan inte.. Det sliter mig i varsin del, jag är kluven.

Ingenting känns rätt, och varje andetag jag tar känns det som om jag ska bryta ihop. Känns inte alls som om jag har någonting kvar att kämpa för eller något att hålla fast vid. Allt känns så jävla olustigt och oärligt... Känner mig så förbannat maktlös, jag vet inte själv hur jag kan förnedra mig på det här sättet. Jag önskar bara att jag slutar andas, för jag orkar verkligen inge mer.. Det är nu jag har nått game over i mitt liv som numera är ett jävla spel, ett olustigt jävla spel.. Jag hatar det!