Skulle just nu kunna gå ut och misshandla någon till döds, har så förbannat ont :( Jag hatar tandläkarn, och jag hatar värktabletter som aldrig funkar. Sytt två stygn, och jag kan säga att jag sätter inte min fot där frivilligt igen. Jag hatar den där förbannade ödlan, som alltid ska göra illa en och dessutom säkert göra det med flit. Nej, piss och skit säger bara jag!

På fredag blir det utgång, och i morgon åker Tompy iväg. Känns inge kul alls det faktiskt.. Men det är väl så, uppoffringar finns det alltid. Även om det är massa tvivel inblandat. Sen dröjer det en vecka innan jag träffar han igen, och hur i helvete ska jag kunna sova? Jag får ångest av bara tanken.. Hatar verkligen ensamhet. Det är bara för att jag vet hur det slutar, det är då alla tankar kommer och sätter sig som en svartboll i strupen på mig och sedan exploderar den och jag tappar besinningen. Jag längtar inte, inte ett dugg