Jag har lärt mig nu att man ska inte lita på folk. Man blir bara sviken.. Jag hoppades så mycket att det skulle vara på riktigt, men det var inte så. Jag gjorde mig själv till en idiot igen, jag är så jävla dum.... Jag hade precis lärt mig att älska igen, och jag föll pladask. Lurad och äcklig

inget är längre på riktigt

Snacka om ett riktigt bakslag, en spark i sidan när man redan ligger ner. Nu orkar jag inge mer, och jag vill inge mer. Det här är bara för mycket! Gränsen på kärlek och hat är hårfin. Så jag undrar nu, älskar jag verkligen dig eller är det rent hat jag känner? Jag är förvirrad och vill kräkas.. Jag trodde aldrig det här om dig, men nu har jag fått det svart på vitt. Du älskar inte mig, och jag kommer aldrig bli någon speciell för dig.. Ingenting är längre på riktigt, jag har lärt mig det nu. Kärlek är bara skit, och svek. Massa svek! Men känslan av att vara ensam kvar. Är någonting som speglar mina sämsta val...

Jag är ärlig, jag är allt som du aldrig kommer bli. Och du kallar mig galen, vem är galen då? Ingenting är längre på riktigt, och jag hade verkligen hoppats. Men det är som vanligt, så fort man tror något som skulle göra en lyckligare än allt så är det bara falskt. mina minnen svämmar över, tankarna får övertag och boken om mitt liv är än så länge kladdar på lösa blad jag har vandrat sökt en dag, då jag slipper anpassa mig och vänder mig om för att se ett liv jag aldrig fattade och för varje dag som går, kommer jag närmare den dåtid som jag kämpat så hårt för kunna att ta mig ifrån, skit kommer tillbaks, molnen på min himmel flockasoch nu sitter jag här med den blomma ingen ville plocka rösten säger; sök dig själv i, ödet vännen men jag vill bara dö i sängen, slippa skit och träffa dödens länge

Hon försöker leva, men det fattas en bit
Så snabbt ett liv kan gå från vackert till skit

Kid rock ft. Sheryl crow - I put your picture away
"Lord I wonder if I'll ever change my ways"

Det var längesedan jag var uppe såhär tidigt, om det inte var så att jag inte har sovit på hela natten och pinat mig fram till dessa timmar. Nej nu har jag faktiskt sovit, och jag är fortfarande trött som fan. Men jag tänker inte gå och lägga mig, för jag måste verkligen vända tillbaks på dygnen nu när jag ska börja i skolan igen. Och jag längtar verkligen inte :S Nej en kopp kaffe på det här så blir det folk av mig också ;) Drömde något jag inte alls ville drömma, och med min tur så blir det nog på riktigt. Det fattas bara det, ett till hugg i ryggen när jag redan ligger ner. Dumma tanke, lämna mig i fred.. Någon dag denna vecka, eller iallafall denna månad ska jag till Mr. Myten och provsjunga lite. Om jag törs dvs, men som sagt. Det kan ju inte gå mer än åt helvete, eller? Snart är det 18 års dagen också, inte heller så stor längtan till den heller konstigt nog. Jag vill inte bli äldre, det räcker nu. Om bekymmer är som dom har varit nu när man varit yngre, hur blir dom då när man blir äldre? Jag längtar inte efter att känna efter.. Det enda jag vill ha då är mina närmastes närhet och existens. Och ni falska idioter som kallar er mina vänner kan enbart stoppa in huvudet i arslet och försvinna. Hur orkar ni vara så jävla dramatiska och olojala? Jag har fått nog av er nu, i can do it on my own..

If it makes you happy, then why the hell are you so sad?

Nu finns det inget kvar längre som är värt att leva för. Allt känns så värdelöst och hopplöst, meningslösa liv. Varför ska jag behöva bevisa varje gång att jag inte ljuger? Räcker det inte med mitt ord? Jag är så trött och matt i hela kroppen, människor. Vad är det för jävla påhitt? Jag vill att allting ska vara okej igen, som det var när jag var 13 och livet lekte. Sedan 14 års ålder har allting rasat för mig, när ska jag få bli glad egentligen? Jag orkar inte mer, jag vill inte mer nu..

Jaha, då har man tagit sig tid och gjort sig själv en ny blogg fast jag redan har en (http://madd3lito.blogg.se) Dock roligare med denna för här kan man ändra utseénde och färg som man vill. Ska ta bort den andra så småning om ;) För dom som de intresserar...

För övrligt så är allt så jävla skit värdelöst och jag vill kräkas. Jag har ont i hela kroppen och nerverna sitter utanför. Jag vill verkligen inte att det ska vara såhär. Även fast det gått snart 4 år så minns jag det som i går, jag minns än det som fick mig att ramla och aldrig ta mig upp. Jag minns precis allt, varje detalj. Och det gör ont, så förbannat ont. Folk tro sig förstå, men vad förstår ni? Ni förstår ingenting, det är mitt liv. Det är jag som tvingas kliva upp varje morgon med alla minnen som sliter mig sönder och samman. Det är jag som gråter för att ingenting blir bättre, det är jag som har stora sår som bildas till fula ärr som alltid kommer sitta kvar. Inte ni, så säg inte att ni förstår. För ni förstår ingenting. Jag önskar verkligen att jag kunde berätta vad som kändes fel och vad som kunde bli bättre, men detta gör mig så förvirrad att jag inte vet något alls. Jag vet bara att allt känns hopplöst och att nu är det kört på riktigt. Konstigt nog har jag aldrig öppnat mig så här mycket för någon förut, men ändå räcker det inte till. Jag vill inte blotta hela min insida, för då kommer jag få leva själv för resten av livet. Jag vill inte vara själv... Håll om mig nu, för jag behöver det. Var med mig nu, för jag vill det. Älska mig nu, för jag hoppas att det är föralltid..