Jag har riktigt inte fattat än att du är borta, borta på riktigt. Och jag fattar inte varför du gjorde det. Lördags morgon var en av dom värsta dagarna i mitt liv när jag fick beskedet att du inte fanns längre. Jag vill skrika och slå, samtidigt som jag vill gråta och säga hur mycket jag verkligen vill att du ska komma tillbaka... Jag drömde om dig i natt, att jag träffade dig på alnö och det som sagts hade hänt var bara skitsnack. Och jag kramade om dig och berättade hur mycket jag uppskattade att du fanns i mitt liv, och när jag vaknade upptäckte jag bara att det var en dröm. Det är så jävla overkligt! Vi ska iväg och tända ljus för dig idag, fan att det skulle bli såhär :( Minns du allt roligt vi gjort? Som tillexempel när du satt dig på våran häst och den skenade gärnet och det ända du fick ur dig var "maaaaaaammmmaaa!!!" eller när vi tjuvrökte och du var väldigt noga att påpeka att om man sa pepparkaka medans man drog innåt så var det ett halsbloss? :) Det är nu vad du har blivit, min pepparkaka. Jag hoppas du sover gott nu, himlens vackraste ängel!

Frågorna är många, svaren är få.
Älskade vän, vi saknar dig så!